Ett exoskelett är en bärbar robotram som förbättrar mänsklig styrka eller rörlighet. Den fästs vid kroppen och ger motordriven assistans i lederna. Vissa hjälper fabriksarbetare att lyfta tunga delar. Andra hjälper personer med ryggmärgsskador att gå. Samma teknik tjänar både industriella och medicinska syften.

Tidiga exoskelett var skrymmande och fastbundna. Moderna versioner använder lättviktig kolfiber, borstlösa motorer och litiumbatterier. Systemen ReWalk och Ekso Bionics låter förlamade användare stå och gå. Industriella exoskelett från företag som Hilti och Ottobock minskar belastningen på arbetare som lyfter och sträcker sig över huvudet hela dagen.

Exoskelettkategorier

• Passiv: fjädrar och motvikter, ingen kraft.
• Aktiv: motorer och batterier, motoriserad assistans.
• Överkropp: axlar, armar, ryggstöd.
• Underkropp: höfter, knän, vrister, gånghjälpmedel.
• Helkropp: integrerad dräkt, forskning och militär.

Utmaningen är komfort och avsiktsdetektering. Exoskeletten måste veta när användaren vill röra sig och hur mycket hjälp den ska ge. För lite assistans och den är värdelös. För mycket och den bekämpar användaren. Sensorer i lederna och trycksensorer i fotbädden hjälper till. Det gör även maskininlärning som anpassar sig till individens gång. Exoskelett är ännu inte så vanliga som science fiction utlovade, men de hittar verkliga nischer inom rehabilitering, logistik och bygg. Tekniken fungerar. De återstående problemen är vikt, kostnad och batteritid.