Ett samhälle erkänner vissa individer som auktoriserade budbärare av den gudomliga viljan. Dessa individer är profeter. De talar med en auktoritet som påstår sig överskrida vanlig politisk eller prästerlig makt.

Klassiska profeter i Israel konfronterade kungar, tolkade historiska kriser och höll förbundets krav vid liv. Andra religioner hedrar grundande eller reformerande profeter. Det profetiska kallet innebär ofta personliga kostnader, inklusive avvisande och lidande. Kriterier för erkännande inkluderar trohet mot tidigare uppenbarelser och budskapets frukt.

Profeter kan vara skrivna gestalter vars ord bevaras, eller muntliga gestalter kända genom traditionen. Deras arv formar etik, politik och hopp. Samtida religiöst liv vädjar fortfarande till profetiska vittnesbörd när det utmanar självbelåtenhet eller orättvisa.

En profets auktoritet vilar på anspråket att ha stått i det gudomliga rådet.