En snidad eller gjuten figur står i ett helgedom och tar emot offergåvor och böner. Den figuren är en avgud när dyrkare behandlar den som en gudom eller som en gudoms bostad. Denna sedvänja är uråldrig och utbredd.

Avgudabilder ger konkret fokus åt hängivenhet och gör det osynliga påtagligt. Kritiker inom monoteistiska traditioner fördömer avgudadyrkan som en förväxling av skaparen med skapade ting. Försvarare av bildanvändning skiljer mellan vördnad för vad bilden representerar och dyrkan av själva det materiella objektet. Debatten har i sin tur lett till ikonoklasm ​​och ikondyrkan.

Utöver bokstavliga statyer varnar religiösa lärare för att behandla rikedom, makt eller ideologi som funktionella avgudar. Termen expanderar således från fysiska objekt till vilken ändlig verklighet som helst som ges ultimat trohet. Fysiska avgudar är fortfarande centrala i många levande traditioner i Asien, Afrika och på andra håll.

En avgud koncentrerar hängivenhet som annars skulle kunna förbli diffus.