Sharia är vägen. I islamisk användning är det den omfattande vägledning som Gud har gett för mänskligt liv, huvudsakligen härledd från Koranen och Sunnah – profeten Muhammeds nedtecknade ord och handlingar. Den täcker tillbedjan, familjerelationer, kommersiella affärer, straffrättsliga påföljder och personlig etik.

Under århundraden utvecklade forskare rättsvetenskapen, fiqh, för att utvinna domar från källorna. Fyra stora sunnitiska skolor och flera shiitiska tillvägagångssätt uppstod, vilka skilde sig åt i resonemangsmetoder och specifika bedömningar, men ändå delade samma grundläggande texter. Inte alla regler är lika säkra; vissa vilar på tydliga texter, andra på analogi eller vetenskaplig konsensus. Idealet är ett liv som levs i enlighet med gudomlig vilja, inte bara en straffkod.

I praktiken har tillämpningen av sharia varierat enormt med tid och plats. Klassiska islamiska stater administrerade den genom domstolar; moderna nationalstater har antagit, anpassat eller begränsat den i olika grad. Debatter fortsätter om dess relation till demokrati, mänskliga rättigheter och icke-muslimers och kvinnors status. För många muslimer är sharia fortfarande mindre ett politiskt program än ett personligt och gemensamt ideal av trohet.

Att tala om sharia är att tala om en hel vision av hur livet bör ordnas under Gud.