En kort, enkel berättelse kan bära med sig en moralisk eller andlig lärdom. En liknelse är den typen av berättelse. Karaktärerna och händelserna är enkla; betydelsen är avsedd att tillämpas på lyssnarens eget liv. Jesu liknelser i Nya testamentet är de mest kända exemplen i västerländsk kultur, men formen finns i många religiösa och filosofiska traditioner.

Liknelser skiljer sig från fabler genom att de vanligtvis innehåller mänskliga karaktärer snarare än talande djur, och från allegorier genom att de tenderar att framhäva en enda huvudpoäng snarare än ett detaljerat system av korrespondenser. Kraften i en liknelse ligger i dess konkretion: en vardaglig situation blir ett verktyg för insikt. Lyssnarna uppmanas att känna igen sig själva i berättelsen och dra slutsatsen.

Eftersom lärdomen är inbäddad snarare än rakt utsedd, kan liknelser framkalla reflektion snarare än bara samtycke. De färdas också väl över tid och kultur när den centrala situationen förblir igenkännbar. Författare och lärare fortsätter att uppfinna nya liknelser när de vill förmedla etisk eller andlig undervisning genom berättelse snarare än genom abstrakta argument.