Mentala processer som verkar utanför det medvetna men som påverkar känslor, beslut och handlingar utgör det omedvetna. Begreppet har både psykoanalytiska och kognitiv-vetenskapliga betydelser.

Inom psykoanalytisk teori innehåller det omedvetna undertryckta önskningar, konflikter och minnen som formar symtom och drömmar. Inom kognitiv psykologi inkluderar det omedvetna automatiska processer, implicit minne och den stora mängd perceptuell och motorisk aktivitet som aldrig når medvetenhet. Båda traditionerna är överens om att medvetandet inte är hela det mentala livet.

Experimentella metoder – subliminal presentation, priming, interferens med dubbla uppgifter – visar omedvetna influenser under kontrollerade förhållanden. Kliniska metoder försöker medvetandegöra dynamiskt omedvetet material. Den moderna synen behandlar det omedvetna inte som en enda sfär utan som en samling specialiserade processer som fungerar effektivt utan uppmärksamhet. Medvetandet förblir det smalare, mer flexibla systemet som ingriper när automatiska rutiner är otillräckliga.

Det mesta av vad sinnet gör, gör det utan att tillkännage sig självt.