Retikulärformationen är ett diffust nätverk av nervceller som löper genom hjärnstammen. Den spelar en central roll i regleringen av upphetsning, övergångar mellan sömn och vakenhet och uppmärksamhet.

Ascenderande fibrer sträcker sig till talamus och cortex och hjälper till att upprätthålla vakenhet och alertness. Descenderande fibrer påverkar muskeltonus och autonoma funktioner. Skador på retikulära formationen kan orsaka koma; stimulering kan väcka ett sovande djur. Nätverket filtrerar också inkommande sensorisk information, vilket gör att relevanta signaler kan nå högre centra samtidigt som irrelevanta signaler dämpas.

Olika regioner inom den retikulära formationen bidrar till specifika aspekter av upphetsning och motorisk kontroll. Locus coeruleus och andra monoaminerga kärnor är inbäddade i eller intill den retikulära kärnan och modulerar globala hjärntillstånd. Strukturen är fylogenetiskt gammal och avgörande för den mest grundläggande regleringen av medvetandet.

När hjärnan växlar från sömn till vakenhet eller upprätthåller vaksamhet är den retikulära formationen starkt involverad.