Modellering är processen att observera och imitera ett specifikt beteende. Det är en central mekanism för socialt lärande.

Albert Banduras experiment visade att barn lätt imiterar aggressiva handlingar de sett utföras av vuxna, särskilt när modellen belönas eller förblir ostraffad. Modellering är inte begränsad till aggression; den stöder förvärvandet av språk, sociala färdigheter, arbetsvanor och moraliska normer. Uppmärksamhet på modellen, behållning av det som observerades, förmågan att reproducera beteendet och motivationen att göra det påverkar alla huruvida modellering sker.

Levande modeller, symboliska modeller i media och verbala instruktioner kan alla fungera som källor. Människor är mer benägna att imitera modeller som är likartade, har hög status eller är framgångsrika. Modellering används medvetet i terapi – terapeuter visar copingförmåga – och i utbildning, där lärare och kamrater ger exempel på önskad prestation.

Mycket av det folk vet hur man gör sågs först och provades sedan.