Mental ålder är ett mått på intellektuell utveckling som ursprungligen utvecklades av Alfred Binet. Det representerar den kronologiska ålder som vanligtvis motsvarar en given nivå av testprestationer.

Binet och hans kollega Théodore Simon skapade uppgifter med ökande svårighetsgrad och fastställde den genomsnittliga åldern vid vilken barn kunde klara varje set. Ett barn som kunde klara de uppgifter som normalt sett klaras av tioåringar sades ha en mental ålder på tio, oavsett faktisk kronologisk ålder. Jämförelsen av mental ålder med kronologisk ålder gav den ursprungliga intelligenskvoten: mental ålder dividerad med kronologisk ålder, multiplicerad med 100.

Moderna intelligenstester har i stort sett övergett konceptet med mental ålder till förmån för avvikelsepoäng som jämför en individ med jämnåriga. Ändå kvarstår den underliggande idén – att testprestationer kan refereras till utvecklingsnormer. Mental ålder används fortfarande ibland i utbildningssammanhang för att beskriva den ungefärliga nivån på vilken ett barn fungerar.

Binets skala förvandlade observationen av vad barn i olika åldrar kan göra till ett praktiskt verktyg för att identifiera de som behövde extra hjälp.