Intelligenskvoten, eller IQ, definierades ursprungligen som förhållandet mellan mental ålder och kronologisk ålder, multiplicerat med 100. Ett barn som presterade på samma nivå som en genomsnittlig 10-åring och som själv var 8 år gammal skulle ha ett IQ på 125.

Moderna IQ-tester använder inte längre formeln för mental ålder. Istället jämför de en individs prestation med prestationen hos ett stort, representativt urval av samma ålder. Medelvärdet är satt till 100 och standardavvikelsen är vanligtvis 15. Poängen fördelas i en ungefär normal kurva. Testerna är standardiserade och normerna uppdateras regelbundet för att ta hänsyn till populationsförändringar.

IQ-poäng förutsäger akademiska prestationer och, i mindre utsträckning, framgång i yrket. De är mindre förutsägande för kreativitet, praktisk skicklighet eller emotionell anpassning. Poäng kan förändras med utveckling, utbildning och intervention, särskilt i barndomen. Kontroverser kring tolkningen av gruppskillnader och risken för kulturell bias i testinnehåll och administrering.

Ett IQ-värde är en sammanfattning av prestationer på en viss uppsättning uppgifter i förhållande till en normgrupp. Det är en användbar prediktor, inte ett komplett mått på en persons värde eller potential.