Generalisering är tendensen att reagera på stimuli som liknar den ursprungliga betingade stimulusen. När en respons på en specifik signal har lärts in, framkallar liknande signaler också responsen, men vanligtvis svagare.

Ett barn som blivit bitet av en viss hund kan vara rädd för andra hundar, eller till och med andra djur. En ton i kombination med mat producerar salivutsöndring inte bara vid exakt den tonen utan även vid toner med närliggande frekvenser. Generaliseringsgradienten visar att responsstyrkan minskar när den nya stimulansen blir mindre lik originalet. Diskrimineringsträning kan skärpa gradienten så att endast ett smalt spektrum av stimuli förblir effektivt.

Generalisering är adaptiv. Den gör att inlärning kan överföras till nya men relaterade situationer utan att varje instans måste upplevas. Den blir maladaptiv när spridningen är för bred – som vid fobier som sträcker sig långt bortom den ursprungliga faran. Samma princip gäller vid operant betingning och vid mänsklig kategoriinlärning.

Inlärning skulle vara av begränsad nytta om den endast tillämpades på exakt den stimulus som tränades. Generalisering utvidgar dess räckvidd.