Trosbekännelse är tendensen att hålla fast vid en initial uppfattning även efter att de bevis som den baserades på har misskrediterats. När en tro väl slår rot, motstår den att bli uppryckt med rötterna.

Klassiska experiment visade att personer som bildade sig uppfattningar om en annan person baserat på feedback som senare fick veta att den var falsk fortsatte att betygsätta personen i linje med den ursprungliga feedbacken. Samma mönster förekommer med sociala teorier, politiska attityder och självbedömningar. Att förklara varför en uppfattning kan vara sann verkar stärka den; handlingen att generera stödjande skäl skapar en mental struktur som överlever borttagningen av den ursprungliga informationen.

Fenomenet är inte bara envishet. Det återspeglar hur minne och resonemang fungerar. Människor återkallar information som överensstämmer med deras övertygelser lättare än inkonsekvent information, och de tolkar tvetydiga bevis på sätt som bekräftar deras övertygelse. Att avleda bias är möjligt men ansträngande: att aktivt överväga motsatsen, eller att förklara hur den motsatta övertygelsen skulle kunna vara sann, kan minska uthålligheten.

Övertygelser är lättare att forma än att överge. Den asymmetrin formar både vanliga åsikter och vetenskapliga framsteg.