Ett prestationstest mäter vad en person redan har lärt sig. Till skillnad från ett lämplighetstest, som försöker förutsäga framtida prestationer, tittar ett prestationstest bakåt på de kunskaper och färdigheter som förvärvats genom undervisning eller erfarenhet.

Klassrumsprov, kursslutsprov och yrkeslicensprov är alla prestationsprov. Välkonstruerade prov provar systematiskt inom ämnesområdet så att ett högt resultat indikerar behärskning av materialet snarare än lyckosamma gissningar eller testskicklighet. Standardisering möjliggör jämförelse mellan individer och över tid; tillförlitlighet och innehållsvaliditet är de tekniska krav som skiljer användbara prov från dåliga.

Kritiker påpekar att prestationsprov kan begränsa läroplanen till vad som är lätt att mäta och kan missgynna elever vars lärande är starkt men vars testresultat är svaga. Försvarare svarar att utan någon form av systematisk bedömning är det svårt att veta om undervisningen har varit effektiv. Spänningen är verklig och pågående.

Om man använder det klokt ger ett prestationstest en ögonblicksbild av den nuvarande kompetensen. Det definierar inte en persons värde eller sätter deras framtida gräns.