När religiösa auktoriteter styr direkt eller när lagen uttryckligen härleds från religiös doktrin utan sekulärt åsidosättande, är systemet en teokrati. Politiskt och andligt ledarskap är sammansmält eller nära sammankopplat.

Historiska teokratier inkluderar vissa perioder av påvligt styre och Calvins Genève. Samtida exempel eller ofullständiga exempel förekommer där prästerliga organ har vetorätt över lagstiftning och offentliga ämbeten. Teokratiska anspråk vilar på gudomlig auktoritet snarare än enbart på folkets samtycke eller ärftlig rätt.

Teokratier begränsar religiös oliktänkande och reglerar ofta personligt uppförande enligt helig lag. De kan skapa stark social sammanhållning bland troende samtidigt som de skapar konflikter med icke-troende och med moderna förväntningar på individuella rättigheter. Övergångar bort från teokratiskt styre är vanligtvis kontroversiella eftersom de inte bara utmanar politiska arrangemang utan också yttersta källor till legitimitet.

I en teokrati kan utmanande av härskaren formuleras som att utmana själva den gudomliga ordningen.