Partier och grupper som inte kontrollerar regeringen utgör oppositionen. I demokratiska system granskar oppositionen majoriteten, föreslår alternativ och förbereder sig för att ta makten om väljarna så önskar.

Institutionaliserad opposition är ett kännetecken för liberal demokrati. Oppositionspartier får processuella rättigheter, finansiering och tillgång till media som gör det möjligt för dem att konkurrera rättvist. I auktoritära system trakasseras, koopteras eller förbjuds genuin opposition, vilket lämnar endast nominella eller godkända kritiker.

Effektiva oppositioner balanserar konfrontation med ansvar. Ren obstruktion kan alienera väljare; överdrivet samarbete kan sudda ut skillnader. Skuggkabinett, särskilda utskott och offentliga kampanjer är standardverktyg. En demokratis hälsa kan delvis utläsas av huruvida oppositionen kan kritisera utan rädsla och om den har en realistisk väg till makten.

• Politiska krafter som inte för närvarande har makten
• Granskar regeringen och erbjuder alternativ
• Skyddad i demokratier, begränsad i autokratier
• Förbereder sig för en eventuell framtida regering