En enda ärftlig härskare står i spetsen för en monarki. Monarkens makt kan vara absolut eller, mycket vanligare idag, konstitutionell och till stor del ceremoniell.

Absoluta monarkier koncentrerar den verkställande, lagstiftande och ofta dömande makten hos suveränen. Konstitutionella monarkier behåller en kung eller drottning som statschef samtidigt som de placerar den effektiva regeringen i händerna på valda ministrar som är ansvariga inför ett parlament. Successionsregler, vanligtvis primogeniture eller en modern variant, säkerställer kontinuitet.

Monarkin utgör en enande symbol framför partipolitiken för vissa samhällen. Kritiker ser den som anakronistisk och oförenlig med fullständig demokratisk jämlikhet. Där den överlever vilar dess legitimitet på tradition, allmän tillgivenhet och noggrant undvikande av partipolitisk kontrovers. Flera långvariga demokratier fortsätter att fungera som konstitutionella monarkier utan uppenbar motsägelse.

• Styre av en ärftlig enda statschef
• Kan vara absolut eller konstitutionell
• Successionen följer etablerade regler
• Ceremoniell roll dominerar i moderna demokratier