Uttryckta befogenheter är befogenheter som specifikt anges i konstitutionen och beviljas den federala regeringen. De kallas också uppräknade befogenheter. Artikel I, avsnitt 8 listar de flesta av dem. Kongressen kan beskatta, låna pengar, reglera handel, förklara krig och upprätthålla väpnade styrkor. Presidenten har också uttryckliga befogenheter. Presidenten är överbefälhavare, beviljar benådningar och ingår fördrag. Domstolarna har också uttryckliga befogenheter.

Uttryckta befogenheter är begränsade. Den federala regeringen kan bara göra vad konstitutionen säger. Det är principen om uppräknade befogenheter. Det tionde tillägget förstärker den. Befogenheter som inte delegerats till den federala regeringen är reserverade för staterna eller folket. Den federala regeringen är inte en regering med allmän jurisdiktion. Det är en regering med begränsade befogenheter.

Exempel på uttryckta befogenheter

• Kongressen: makt att beskatta, sänka mynt, förklara krig.
• President: överbefälhavare, benådningsrätt, fördragsrätt.
• Senaten: bekräfta utnämningar, ratificera fördrag.
• Domstolar: dömande makt över federala mål.
• Kongressen: reglerar handeln mellan delstater.

Uttryckta befogenheter är grunden för den federala makten. De är de uttryckliga beviljandena. Men de är inte hela historien. Klausulen om nödvändiga och korrekta befogenheter ger kongressen implicita befogenheter. Den kan göra vad som krävs för att utföra uttryckta befogenheter. Den klausulen har utökat den federala makten enormt. USA:s bank, motorvägssystemet och Affordable Care Act förlitar sig alla på implicita befogenheter. Uttryckta befogenheter är kärnan. Implicita befogenheter är halvhjärtad. Tillsammans definierar de den federala regeringens räckvidd. Debatten om den federala maktens omfattning är en debatt om tolkningen av dessa klausuler. Originalister läser dem snävt. Levande konstitutionalister läser dem brett. Texten är kort. Implikationerna är omfattande.