En regering kan förbjuda handel med ett målland som ett påtryckningsmedel. Det förbudet är ett embargo. Det kan omfatta all handel eller utvalda varor såsom vapen, olja eller lyxvaror.

Embargon syftar till att förändra målets beteende genom att införa ekonomiska kostnader. Framgång beror på bredden i deltagandet, tillgången till alternativa marknader och målregimens politiska motståndskraft. Unilaterala embargon är lättare att kringgå än multilaterala. Humanitära undantag är ofta inrättade, även om övervakning är svår.

Historiska embargon har gett blandade resultat. Vissa bidrog till förhandlade uppgörelser; andra befäste målledningen och skadade civilbefolkningen mer än eliten. Inhemska industrier i sändande land kan också bära kostnaderna. Beslutsfattare väger dessa avvägningar mot önskan att undvika militära alternativ.

Ett embargo är bara så effektivt som tredje parts villighet att respektera det.