Suveräna stater går ibland med i en lös union som bevarar deras oberoende samtidigt som de skapar begränsade gemensamma institutioner. Det arrangemanget kallas en konfederation. Central makt existerar endast genom delegering och kan vanligtvis återkallas.

Historiska exempel inkluderar perioden med konfederationsartiklarna i det tidiga USA och den schweiziska konfederationen innan den utvecklades till en federation. Medlemsländerna behåller rätten att ogiltigförklara centrala beslut eller lämna. Beslutsfattande i centrum kräver ofta enhällighet eller supermajoriteter, vilket kan leda till dödläge.

Konfederationer tenderar att bildas för ömsesidigt försvar eller ekonomisk samordning och att upplösas eller skärpas till federationer när den lösa strukturen visar sig otillräcklig. Europeiska unionen uppvisar vissa konfederala drag vid sidan av mer integrerade. Den viktigaste skillnaden från en federation är medlemmarnas kvarvarande suveränitet och svagheten i direkt central auktoritet över individer.

En konfederations centrala organ verkar mer på stater än på medborgare.