Stater formaliserar ibland sitt samarbete genom fördrag som förbinder dem till ömsesidigt stöd. En allians är ett sådant avtal, vanligtvis inriktat på säkerhet men ibland utvidgat till ekonomisk eller politisk samordning.

Allianser kan vara bilaterala eller multilaterala. De kan ålägga medlemmar att samråda, dela underrättelser eller behandla en attack mot en som en attack mot alla. Nato är fortfarande det mest framträdande samtida exemplet på en kollektiv försvarsallians. Historiska allianser har format krigsresultat och maktbalansen i århundraden.

Medlemskap medför både fördelar och kostnader. Allierade får avskräckning och samlade resurser; de accepterar också begränsningar för ensidiga åtgärder och risken att dras in i konflikter som de inte själva har orsakat. Allianser utvecklas, expanderar eller upplöses i takt med att intressen och hot förändras. Diplomater lägger ner avsevärda ansträngningar på att hantera de förväntningar och bördor som alliansåtaganden skapar.

• Formellt avtal om ömsesidigt stöd
• Ofta inriktat på säkerhetsgarantier
• Kan vara bilateral eller multilateral
• Formar medlemsstaternas strategiska beteende