Vissa atomkärnor är instabila. De sönderfaller med tiden och avger partiklar eller energi. Den processen kallas radioaktivitet. Den upptäcktes av Henri Becquerel år 1896 och studerades av Marie och Pierre Curie. Radioaktivitet förekommer i tre huvudtyper: alfasönderfall, betasönderfall och gammasönderfall. Alfasönderfall avger en heliumkärna. Betasönderfall avger en elektron eller positron. Gammasönderfall avger en högenergisk foton. Varje typ har olika penetrationsförmåga. Alfapartiklar kan stoppas av ett pappersark. Betapartiklar kan stoppas av några millimeter aluminium. Gammastrålar kräver tjockt bly eller betong.

Radioaktivitet mäts i becquerel, vilket räknar sönderfall per sekund. Halveringstiden för en radioaktiv isotop är den tid det tar för hälften av atomerna att sönderfalla. Halveringstider varierar från bråkdelar av en sekund till miljarder år. Uran-238 har en halveringstid på 4,5 miljarder år. Kol-14 har en halveringstid på 5 730 år. Det gör det användbart för datering av arkeologiska artefakter. Radioaktivitet har många användningsområden. Det driver kärnreaktorer. Det används inom medicinsk avbildning och cancerbehandling. Det används i rökdetektorer och för sterilisering av medicinsk utrustning. Men det medför också risker. Strålning kan skada celler och orsaka cancer. Radioaktivt avfall förblir farligt i tusentals år. Att hantera detta avfall är en av utmaningarna med kärnkraft.

Fakta om radioaktivitet

• Definition. Utsläpp av partiklar eller energi från instabila kärnor.
• Typer. Alfa, beta, gamma.
• Halveringstid. Dags för hälften av atomerna att sönderfalla.
• Enhet. Becquerel (Bq).
• Använder. Ström, medicin, dejting, rökdetektorer.

Radioaktivitet är inte samma sak som strålning. Radioaktivitet är processen. Strålning är den energi som avges.