Ett svart hål är ett område i rumtiden där gravitationen är så stark att ingenting kan undkomma, inte ens ljus. Gränsen kallas händelsehorisonten. Korsa den och det finns ingen väg tillbaka. Centrumet rymmer en singularitet, en punkt med oändlig densitet där fysikens kända lagar bryts samman. Svarta hål bildas när massiva stjärnor kollapsar i slutet av sina liv. Kärnan imploderar, och om tillräckligt med massa finns kvar kan ingenting stoppa kollapsen.

Svarta hål är inte kosmiska dammsugare. De suger inte in allt i närheten. Ett objekt som kretsar på ett säkert avstånd stannar i omloppsbana, precis som planeter kretsar kring solen. Faran är bara nära händelsehorisonten. Astronomer upptäcker svarta hål genom deras effekter på närliggande materia. Gas och stoft värms upp när de spiralformas inåt och avger röntgenstrålar. Gravitationsvågor krusar ut sig när svarta hål smälter samman. Den första bilden av ett svart hål, som släpptes 2019, visade den glödande ringen runt händelsehorisonten för M87*, ett supermassivt svart hål i en avlägsen galax.

Fakta om svarta hål

• Händelsehorisont. Punkten utan återvändo.
• Singularitet. Centrum, där densiteten är oändlig.
• Bildande. Kollaps av massiva stjärnor.
• Detektion. Röntgenstrålar från infallande materia, gravitationsvågor.
• Supermassiv. Miljontals till miljarder solmassor, vid galaxernas centrum.

Tiden saktar ner nära ett svart hål. En astronaut som svävar nära händelsehorisonten skulle åldras långsammare än en avlägsen observatör.