Utilitarismen menar att den rätta handlingen är den som maximerar den totala lyckan eller nyttan. Jeremy Bentham och John Stuart Mill är de klassiska förespråkarna. Bentham hävdade att njutning och smärta är de enda inneboende goda och onda, och att vi bör sträva efter största möjliga lycka för det största antalet. Mill förfinade teorin, skilde mellan högre och lägre njutningar och argumenterade för att intellektuella och moraliska njutningar är överlägsna. Utilitarismen är en konsekventialistisk teori. Den utvärderar handlingar utifrån deras resultat, inte utifrån deras avsikter eller regler. Det är också en universell teori. Den kräver att vi beaktar allas lycka lika, inte bara vår egen eller vår grupps.

Utilitarismen har varit inflytelserik inom ekonomi, offentlig politik och etik. Den grundar sig på kostnads-nyttoanalys och välfärdsekonomi. Den har också kritiserats. Kritiker menar att den kan rättfärdiga att offra individer för det allmänna bästa, att den är för krävande och att den ignorerar rättigheter och rättvisa. Försvarare svarar att utilitarismen, korrekt förstått, respekterar rättigheter och rättvisa eftersom de främjar övergripande lycka. Varianter inkluderar handlingsutilitarism, som utvärderar individuella handlingar, och regelutilitarism, som utvärderar regler. Preferensutilitarism fokuserar på att tillfredsställa preferenser snarare än att maximera njutning. Debatten mellan utilitarister och deras kritiker fortsätter.

Typer av utilitarism

• Act. Utvärdera varje handling utifrån dess konsekvenser.
• Regel. Utvärdera regler utifrån deras konsekvenser.
• Preferens. Maximera tillfredsställelsen av preferenser.
• Hedonistisk. Maximera njutning och minimera smärta.

Utilitarism är inte detsamma som egoism. Egoism söker agentens egen lycka. Utilitarism söker allas lycka lika.