Strukturalism är en analysmetod som fokuserar på underliggande strukturer. Den letar efter de djupa mönster som formar ytliga fenomen. Inom lingvistiken letar den efter språkets regler. Inom antropologin letar den efter mytens och släktskapets strukturer. Inom litteraturen letar den efter berättandets strukturer. Ytan varierar. Strukturen är konstant.

Rörelsen uppstod i Frankrike på 1950- och 1960-talen. Claude Lévi-Strauss tillämpade strukturalismen på antropologin. Roland Barthes tillämpade den på litteraturen. Ferdinand de Saussure lade den språkliga grunden. De menade att betydelse kommer från skillnad. Ett ord betyder vad det betyder eftersom det inte är andra ord. Strukturen är ett system av skillnader.

Strukturalistiska begrepp

• Språk och parole: systemet och dess användning.
• Signifikator och betecknad: ordet och begreppet.
• Binära oppositioner: termpar som strukturerar betydelse.
• Djupstruktur: de underliggande reglerna.
• Ytstruktur: de observerbara fenomenen.

Strukturalismen var inflytelserik. Den erbjöd ett vetenskapligt förhållningssätt till kultur. Den sökte efter universella mönster. Den utmanade idén att mening är subjektiv. Den hävdade att mening är systematisk. Men strukturalismen kritiserades. Poststrukturalister sa att den var för statisk. Den ignorerade historia. Den ignorerade makt. Den antog en stabil struktur som inte existerar. Strukturalismen minskade på 1970-talet. Men dess inflytande kvarstår. Den lärde oss att leta efter djupa mönster. Den lärde oss att mening är relationell. Den lärde oss att ytan inte är hela historien. Strukturalismen är en metod. Det är inte den enda metoden. Men den är kraftfull. Den tittar under ytan. Den hittar strukturen. Det är dess bidrag.