Monism menar att verkligheten består av en enda substans eller princip. Den står i kontrast till dualism, som menar att det finns två, och pluralism, som menar att det finns många. Monism finns i olika former. Materialism är en monism: endast materia existerar. Idealism är en monism: endast sinne eller ande existerar. Neutral monism menar att det grundläggande varken är mentalt eller fysiskt, utan något som föregår båda. Spinoza hävdade att det bara finns en substans, som han kallade Gud eller Natur, och att sinne och kropp är två attribut till den.

Monism har en lång historia. De försokratiska filosoferna sökte en enda princip bakom tingens mångfald. Thales sa vatten. Anaximenes sa luft. Herakleitos sa eld. Parmenides sa varande. Inom indisk filosofi menar Advaita Vedanta att verkligheten är ett enda, icke-dualt medvetande. Monism är attraktiv eftersom den undviker interaktionsproblemet som plågar dualismen. Om det bara finns en sorts ting, finns det inget mysterium kring hur två typer interagerar. Men monism står inför sina egna problem. Om allt är materia, hur förklarar vi medvetande? Om allt är sinne, hur förklarar vi den fysiska världens skenbara oberoende? Debatten mellan monism, dualism och pluralism fortsätter.

Former av monism

• Materialism. Endast materia existerar.
• Idealism. Endast sinne eller ande existerar.
• Neutral monism. En enda neutral substans ligger till grund för både sinne och materia.
• Prioritetsmonism. Helheten går före dess delar.

Monism är inte detsamma som enkelhet. En enda substans kan vara komplex och ha många egenskaper.