Epikuros öppnade en skola i Aten som kallades Trädgården. Den tog emot kvinnor och slavar, vilket var ovanligt på den tiden. Målet var inte njutning utan lugn. Njutning, för Epikuros, innebar frånvaro av smärta och störningar, inte strävan efter lyx. En enkel måltid, gott sällskap och frihet från rädsla var tillräckligt. Den högsta njutningen var ataraxi, ett lugnt sinnestillstånd, och aponia, frihet från kroppslig smärta.

Epikureanism missförstås ofta som hedonism. Epikuros varnade för överdriven njutning, eftersom det leder till smärta. Han rekommenderade måttfullhet, vänskap och filosofi som vägen till ett gott liv. Om döden hävdade han att den inte är något för oss: när vi är till, är döden inte till; när döden är till, är vi inte till. Rädsla för döden är irrationell och förstör livet. Han förespråkade också en form av atomism, i likhet med Demokritos, som menade att universum består av atomer och tomrum. Gudarna, om de existerar, ingriper inte i mänskliga angelägenheter. Lucretius, en romersk poet, redogjorde för epikureisk filosofi i Om tingens natur, vilket påverkade modern vetenskap och sekulärt tänkande.

Epikureiska principer

• Njutning. Frånvaron av smärta och störningar.
• Måttefullhet. Undvik överdrivenhet, som orsakar smärta.
• Vänskap. En primär källa till lycka.
• Döden. Inget att frukta, eftersom den inte upplevs.

Epikureanism är en praktisk filosofi. Den frågar hur man lever väl, inte bara hur man tänker korrekt.