Ett läkemedel kan godkännas och ändå vara utom räckhåll om ingen betalar för det. Ersättning är den process genom vilken försäkringsbolag, myndigheter eller arbetsgivare betalar för läkemedel. I många länder förhandlar ett nationellt hälsosystem om priser och bestämmer vilka läkemedel som täcks. I andra hanterar privata försäkringsbolag försäkringspaket och egenavgifter. Resultatet är ett lapptäcke av täckning som varierar kraftigt beroende på land, plan och läkemedel.

Ersättningsbeslut beaktar kostnad, effekt och budgetpåverkan. Organ för bedömning av hälsoteknik, såsom NICE i Storbritannien och ICER i USA, utvärderar om ett läkemedel ger valuta för pengarna. De jämför läkemedlet med befintliga behandlingar och beräknar kostnadseffektivitetskvoter. Ett läkemedel som är effektivt men mycket dyrt kan vara begränsat till vissa patienter eller inte täckas alls. Tillverkare förhandlar med betalare och erbjuder ibland rabatter eller resultatbaserade avtal. Patienter kan ställas inför egenavgifter, självrisker eller samförsäkring, vilket kan påverka följsamheten.

Viktiga begrepp:

• Täckning. Om ett läkemedel ingår i en plan.
• Copay. Det fasta belopp en patient betalar per recept.
• Samförsäkring. En procentandel av läkemedelskostnaden som patienten betalar.
• Formulärnivå. Den kostnadsdelningsnivå som tilldelats ett läkemedel.
• Förhandstillstånd. Godkännande krävs före försäkring.

Subvention är en av de viktigaste insatserna för att kontrollera läkemedelsutgifter. Den avgör också vilka läkemedel patienter faktiskt har tillgång till.