Inflammation är kroppens reparationsteam. Den för blod, immunceller och kemiska signaler till ett skadat eller infektionsställe. Användbart på kort sikt, skadligt när det dröjer sig kvar. Antiinflammatoriska läkemedel dämpar den reaktionen, och de finns i två väldigt olika familjer.

Steroidala antiinflammatoriska läkemedel, eller kortikosteroider, härmar kortisol. De är kraftfulla och snabba och används vid astmautbrott, svåra allergier och autoimmuna tillstånd. Långvarig användning leder till viktökning, benförlust, högt blodsocker och immunsuppression. Icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel, NSAID, är mildare och finns tillgängliga receptfritt. Ibuprofen, naproxen och aspirin blockerar COX-enzymer och minskar prostaglandiner, vilket lindrar smärta, feber och svullnad. De kan irritera magen och, i höga doser, belasta njurarna.

Att välja mellan dem beror på situationen:

• Akut skada. Ett NSAID, kortvarigt, tillräckligt ofta.
• Autoimmunt skov. Kortikosteroider, trappas ner så snart som möjligt.
• Kronisk artrit. Ett NSAID eller ett sjukdomsmodifierande läkemedel, beroende på svårighetsgrad.
• Astma eller svår allergi. Inhalerade eller orala kortikosteroider.

Nyare biologiska läkemedel riktar sig mot specifika inflammatoriska molekyler som TNF eller interleukin-6. De kostar mycket mer än en flaska ibuprofen men besparar patienterna den breda undertryckningen av äldre läkemedel.