Beroende är ett tillstånd som kännetecknas av tvångsmässigt engagemang för ett ämne eller beteende trots skadliga konsekvenser. Personen fortsätter att söka drogen eller aktiviteten även om det skadar hälsa, relationer, arbete och självrespekt.

Neurobiologiskt sett kapar beroendeframkallande droger hjärnans belöningskretsar, särskilt dopaminvägarna som normalt förstärker överlevnadsrelaterade beteenden. Upprepad exponering producerar tolerans – mer av substansen behövs för samma effekt – och beroende, så att abstinenssymtom uppstår när användningen upphör. Begär kan kvarstå långt efter att kroppen har gjort sig av med drogen, drivet av betingade signaler och av bestående förändringar i hjärnans kretsar. Beteendeberoenden som spelberoende aktiverar överlappande system.

Inte alla som använder ett ämne blir beroende. Genetisk sårbarhet, tidig stress, psykiska hälsotillstånd och social miljö påverkar alla risken. Behandlingsmetoder inkluderar medicinering för att lindra abstinens eller blockera drogeffekter, kognitiv beteendeterapi för att ändra vanor och copingstrategier, och ömsesidiga hjälpgrupper som ger struktur och ansvarsskyldighet. Återfall är vanligt och ses bättre som en del av det kroniska förloppet än som ett moraliskt misslyckande.

Beroende begränsar livet tills substansen eller beteendet blir den organiserande principen. Tillfrisknande är den långsamma vidgningen av det livet igen.