En reflex är en automatisk, ofrivillig reaktion på en specifik stimulus. Den knäsnyckning som följer på en knackning på knäskålssenan är ett klassiskt exempel. Detsamma gäller det snabba tillbakadragandet av en hand från en het yta. Dessa reaktioner medieras av relativt enkla neurala kretsar som inte kräver ett medvetet beslut.

Många reflexer finns vid födseln och har skyddande eller reglerande funktioner. Ljusreflexen justerar pupillstorleken. Sugreflexen hos nyfödda stöder matning. Spinalreflexer kan fungera även när hjärnan är bortkopplad, vilket visar att de grundläggande kretsarna finns i ryggmärgen eller hjärnstammen.

Även om reflexer är stereotypa kan de moduleras av högre centra och genom inlärning. Tillvänjning minskar responsen på upprepade ofarliga stimuli. Sensibilisering ökar den efter stark stimulering. Klassisk betingning kan koppla nya stimuli till befintliga reflexvägar.

• Automatisk och ofrivillig
• Specifik stimulus-responsparning
• Ofta medierad av spinal- eller hjärnstamskretsar
• Modifierbar genom erfarenhet

Reflexbågarnas enkelhet gjorde dem till en tidig modell för att förstå mer komplex neural kontroll av beteende.