Två toner med samma tonhöjd och längd kan låta helt olika beroende på hur de börjar och slutar. Artikulation beskriver dessa skillnader. Legato binder samman toner smidigt; staccato förkortar dem; accenter ger utvalda toner extra tyngd.

Stråkinstrumenten varierar stråktryck och hastighet. Blåsinstrumenten kontrollerar tunga och luft. Pianister justerar anslag och släpp. Sångare formar konsonanter och vokaler. Markeringarna i partituret styr dessa val, men erfarna artister tillämpar också artikulation instinktivt för att förtydliga frasering.

Tydlig artikulation hjälper lyssnare att uppfatta rytm och struktur. Grumlig artikulation kan sudda ut även en välskriven linje. I ensemblespel håller enhetlig artikulation gruppen samman. Kompositörer och redigerare markerar artikulationer noggrant eftersom de utgör en del av musikens karaktär.

Övning isolerar ofta artikulation så att de fysiska gesterna blir automatiska.