Språk är aldrig enhetligt. En dialekt är en variant av ett språk som är karakteristisk för en viss region eller social grupp. Den innehåller distinkt ordförråd, uttal och ibland grammatiska mönster. Talare av olika dialekter av samma språk kan vanligtvis förstå varandra, även om skillnaderna kan vara omedelbart märkbara.

Dialekter utvecklas genom geografisk isolering, social separation och historiska bosättningsmönster. De är inte sämre versioner av ett standardspråk; de är systematiska varianter med sina egna regler. Begreppet "standarddialekt" är till stor del en social och politisk konstruktion snarare än en språklig. Inom litteraturen kan dialekt förmedla autenticitet, social position eller regional identitet när den hanteras med omsorg och noggrannhet.

Attityder till dialekter återspeglar ofta bredare sociala hierarkier. Vissa varianter är prestigefyllda; andra är stigmatiserade. Lingvister dokumenterar dialekter för att bevara språklig mångfald och för att förstå hur språk förändras. För vardagstalare är dialekt helt enkelt den form av språket de växte upp med – det naturliga verktyget för tanke och social kontakt inom deras samhälle.