Rimlig misstanke är en rättslig standard som tillåter polisen att stoppa och kortvarigt frihetsberöva någon baserat på specifika fakta. Det är lägre än sannolika skäl. Det kräver mer än en magkänsla. Polisen måste peka på särskilda observationer eller information som tyder på att kriminell verksamhet pågår.

Högsta domstolen fastställde standarden i Terry v. Ohio år 1968. Fallet gällde en polis som observerade män som upprepade gånger gick förbi ett butiksfönster och drog slutsatsen att de höll på att sätta dit skyltar. Domstolen ansåg att stoppförsöket var lagligt eftersom polisen hade rimlig misstanke baserat på sina observationer och erfarenheter.

Vad rimlig misstanke tillåter

• Kortvarigt utredningshäktning.
• En vapenhuskning om polisen fruktar för säkerheten.
• Frågor om identitet och aktivitet.
• Det tillåter inte en fullständig husrannsakan eller gripande.
• Det motiverar inte ett längre frihetsberövande utan sannolika skäl.

Rimlig misstanke är faktaspecifik. En person som flyr från ett område med hög brottslighet nattetid kan motivera ett stopp eller inte, beroende på samtliga omständigheter. Enbart en profil av narkotikabudet räcker inte. Domstolar tittar på vad polisen visste vid stoppögonblicket, inte vad de fick veta efteråt. Standarden balanserar allmän säkerhet mot den fjärde tilläggsrätten mot orimliga beslag. Det är en låg gräns, men det är inte alls ingen gräns.