Straffrättsligt ansvar kräver mer än en dålig tanke. Actus reus är den fysiska delen av ett brott – den frivilliga handlingen, underlåtenheten eller ibland det resultat som lagen förbjuder.

Det kan vara en positiv särbehandling, såsom att slå någon, eller en underlåtenhet att agera när en laglig skyldighet föreligger, såsom en förälders skyldighet att mata ett barn. Handlingen måste vara frivillig; reflexer eller rörelser under medvetslöshet kvalificerar i allmänhet inte. Vissa brott kräver också ett visst resultat, såsom döden i en mordförordning.

Åklagare måste bevisa att handlingen är actus reus bortom rimligt tvivel, tillsammans med det erforderliga psykiska tillståndet. Utan en kvalificerande handling eller underlåtenhet har inget brott begåtts, även om skadliga avsikter förelåg. Domstolar granskar lagen noggrant för att identifiera exakt vilket fysiskt beteende lagstiftaren har kriminaliserat.

• Det fysiska eller beteendemässiga elementet i ett brott
• Inkluderar frivilliga handlingar och vissa underlåtenheter
• Måste bevisas tillsammans med psykiskt tillstånd
• Inkluderar inte rent ofrivilliga rörelser