Politiska gemenskaper bryter sig ibland loss från externt styre. Oberoende är ett villkor för en stat eller nation som inte är underkastad en annan makts suveränitet. Det formaliseras vanligtvis genom en deklaration, ett fördrag eller ett internationellt erkännande.

Självständighetsrörelser har dragit nytta av olika ideologier – liberala, nationalistiska, socialistiska – och har använt förhandlingar, icke-våldsamma påtryckningar och väpnad kamp. 1900-talet präglades av en våg av självständigheter i takt med att europeiska imperier upplöstes. Nya stater stod sedan inför uppgiften att bygga institutioner och definiera medborgarskap.

Rättsligt oberoende leder inte automatiskt till ekonomisk autonomi eller intern sammanhållning. Historiker undersöker både tidpunkten för maktöverföring och de längre processer som föregick och följde den. Firande av självständighet blir ofta centrala ritualer för nationell identitet.

• Frihet från extern politisk kontroll
• Formaliserad genom förklaring eller erkännande
• Uppnås genom olika strategier
• Följt av utmaningar med statsbyggande