Makt koncentrerad hos en person kan åsidosätta institutionella kontroller. En diktatur är en regeringsform där en enda härskare eller liten grupp innehar absolut auktoritet, obegränsad av effektiva konstitutionella begränsningar eller regelbundna fria val.

Antikens Rom utsåg tillfälliga diktatorer i nödsituationer; moderna diktaturer har ofta gjort anspråk på permanent makt. De kan uppstå till följd av militärkupper, revolutionära rörelser eller urholkningen av tidigare demokratiska system. Propaganda, övervakning och förtryck av oppositionen upprätthåller dem vanligtvis.

Historiker skiljer mellan personalistiska diktaturer, partibaserade system och militära regimer, alla med olika mönster för rekrytering och succession. Ekonomisk utveckling och folkligt stöd varierar kraftigt. Studiet av diktaturer belyser både mekanismerna för auktoritär kontroll och de förhållanden under vilka sådana system försvagas eller kollapsar.

• Styres av en enskild person eller liten grupp med absolut makt
• Saknar effektiva konstitutionella begränsningar
• Upprätthålls genom tvång och propaganda
• Tar olika institutionella former