Vid en given tidpunkt äger ett företag vissa saker och är skyldiga vissa belopp. Balansräkningen redovisar dessa tillgångar, skulder och det återstående egna kapitalet. Tillgångar visas på ena sidan; skulder och eget kapital på den andra. De två sidorna måste balanseras: tillgångar är lika med skulder plus eget kapital. Balansräkningen är en ögonblicksbild snarare än en registrering av flöden över tid.

Omsättningstillgångar och kortfristiga skulder separeras från långfristiga poster så att likviditet kan bedömas. Eget kapital representerar ägarnas återstående fordran efter att skulder har dragits av. Analytiker använder nyckeltal som härrör från balansräkningen – skuldsättningsgrad, strömningsgrad och andra – för att utvärdera ekonomisk hälsa och risk.

Balansräkningen upprättas enligt redovisningsstandarder som föreskriver regler för redovisning och värdering. Olika val av avskrivningar, lagermetoder eller behandling av immateriella tillgångar kan påverka siffrorna. Läsarna behöver därför både siffrorna och en förståelse för de principer som ligger bakom dem. Tillsammans med resultaträkningen och kassaflödesanalysen utgör balansräkningen kärnan i den finansiella rapporteringen.