Punktkällor föroreningar kommer från en enda, identifierbar plats. Ett rör från en fabrik. Ett dike från en fodergård. Ett avloppsreningsverk. Källan har en adress. Det gör det lättare att reglera, övervaka och verkställa än föroreningar som kommer från överallt samtidigt.

Clean Water Act från 1972 gjorde punktkällor till central del av den federala vattenregleringen. Alla som släpper ut föroreningar från en punktkälla i farbara vatten behöver ett tillstånd. Tillståndet sätter gränser för vad som får släppas ut och kräver övervakning. Systemet har dramatiskt förbättrat vattenkvaliteten i många floder och sjöar, även om tillämpningen varierar och åldrande infrastruktur fortfarande läcker.

Exempel på punktkällor

• Industriella utloppsrör.
• Kommunala avloppsreningsverk.
• Avloppssystemet svämmar över vid kraftigt regn.
• Koncentrerad djurutfodring.
• Dagvattenutsläpp från stora byggarbetsplatser.

Punktkällor fungerar eftersom de är konkreta. Man kan ta vattenprover i slutet av röret. Man kan spåra föroreningar tillbaka till en specifik anläggning. Man kan bötfälla operatören. Svagheten är att många av de värsta vattenkvalitetsproblemen kommer från icke-punktkällor som tillståndssystemet inte når. Reglering av punktkällor är en framgångssaga, men det är bara en del av bilden.