Havsförsurning är den minskning av havets pH-värde som orsakas av att koldioxid absorberas. När koldioxid löses upp i havsvatten bildas kolsyra. Denna syra frigör vätejoner, vilket sänker pH-värdet. Sedan den industriella revolutionen har havets pH-värde sjunkit med cirka 0,1 enheter. Det låter lite. Det motsvarar ungefär en ökning av surhetsgraden med 30 procent.

Kemin påverkar det marina livet. Koraller, ostron, musslor och sjöborrar bygger snäckor och skelett av kalciumkarbonat. Surare vatten gör det svårare. Snäckor löses upp snabbare än de bildas. Vissa arter slutar växa. Andra dör. Effekterna sprider sig genom näringsvävar och hotar fisket och kustnära ekonomier.

Havet har absorberat ungefär en fjärdedel av mänskliga koldioxidutsläpp. Det har bromsat uppvärmningen, men till ett pris. Försurningen sker snabbare än någonsin på miljontals år. Att minska utsläppen är den enda verkliga lösningen. Lokala åtgärder som restaurering av sjögräs kan hjälpa i små områden, men de kan inte stoppa kemin på global skala.

Viktiga effekter

• Upplösning av skal och skelett
• Korallblekning och död
• Störningar i näringsvävar
• Fiskeminskning
• Minskat kolupptag i havet