Handlingen är händelseförloppet i en berättelse, arrangerat för att skapa orsak-verkan-samband och skapa intresse. Det är arkitekturen för vad som händer.

En konventionell handling rör sig från exposition genom stigande handling till klimax, sedan fallande handling och upplösning. Konflikter driver rörelsen; beslut och upptäckter ändrar riktningen. Inte alla berättelser följer samma form – vissa är episodiska, vissa cirkulära, vissa avsiktligt antiklimaktiska – men läsarna letar fortfarande efter mönster och konsekvenser. Handlingen skiljer sig från berättelsen i rysk formalistisk bemärkelse: berättelsen är de kronologiska händelserna, handlingen är den specifika ordningen och betoningen som ges åt dem.

Starka intriger balanserar överraskning med oundviklighet. Svaga intriger känns antingen slumpmässiga eller mekaniskt förutsägbara. Författare bygger intrig genom samspelet mellan karaktärernas önskningar, hinder och förändringar. De bästa intrigerna känns som om de växer ur karaktärerna snarare än att påtvingas dem.

Den utformade händelsekedjan som bär en berättelse från början till slut är dess handling.