Naturalism är en litterär rörelse från slutet av 1800-talet som tillämpade deterministiska och vetenskapliga principer för att skildra mänskligt liv. Karaktärer framställs som produkter av arv, miljö och sociala förhållanden bortom deras fulla kontroll.

Influerade av Darwin, Zola och andra, skildrade naturalistiska författare som Crane, Norris och Dreiser fattigdom, missbruk och social kamp med kliniska detaljer och utan romantisk tröst. Intriger slutar ofta i nederlag eller ren överlevnad. Tonen kan vara distanserad eller bittert ironisk. Naturalismen skiljer sig från realismen genom sin mer explicita filosofiska determinism och sitt fokus på de lägre sociala skikten och extrema situationer.

Rörelsen var starkare i vissa nationella litteraturer än andra och utmanades snart av modernistiska och andra tillvägagångssätt. Dess arv lever kvar i skönlitteratur som betonar sociala krafter, biologiska drivkrafter och begränsningarna för individuell handlingskraft. Att läsa naturalistiska verk kan vara dystert, men de syftade till en sanningsenlig redogörelse för krafter som mjukare litteratur föredrog att ignorera.

Fiktion som behandlar människor som organismer formade av krafter de inte kan bemästra tillhör den naturalistiska traditionen.