Ironi är en kontrast mellan förväntan och verklighet, eller mellan vad som sägs och vad som menas. Den frodas i klyftan mellan sken och sanning.

Verbal ironi uppstår när en talare säger en sak men menar en annan, ofta motsatsen. Situationsironi uppstår när händelser visar sig vara tvärtemot vad som förväntades. Dramatisk ironi uppstår när publiken vet vad karaktärer inte vet. Alla tre formerna är beroende av en dubbel medvetenhet: ytan och den underliggande verkligheten. Ironi kan vara komisk, bitter, mild eller tragisk beroende på insatserna och tonen.

Att upptäcka ironi kräver kontextuell känslighet; samma mening kan vara bokstavlig eller ironisk beroende på situation och framförande. Författare signalerar ironi genom ton, inkongruens, överdrift eller händelseförloppet. Alltför uppenbar ironi känns tunghänt; framgångsrikt hanterad ironi ger läsaren nöjet att se genom ytan till en mer komplex sanning.

När meningen finns i diskrepansen snarare än i det enkla påståendet, är ironin i spel.