Drick ett glas vatten när du är uttorkad och det smakar otroligt gott. Drick ett andra och det är fortfarande gott. Vid det fjärde är du klar. Tillfredsställelsen som varje glas ger minskar ju mer du konsumerar. Den tillfredsställelsen är nytta, och dess minskning är lagen om avtagande marginalnytta, en av de äldsta idéerna inom ekonomi.

Nytta är inte mätbar i någon fysisk bemärkelse. Man kan inte titta på en banan och avläsa dess nytta på samma sätt som man avläser dess vikt. Ekonomer behandlar den som en ordinal rangordning: människor kan säga att de föredrar en bunt varor framför en annan, men inte med hur mycket. Tidiga utilitarister som Jeremy Bentham trodde att nytta kunde summeras över hela samhället, och att den bästa politiken maximerar total lycka. Moderna ekonomer är mer försiktiga. Att jämföra nytta mellan människor är ansträngt, vilket är anledningen till att välfärdsekonomi är ett så omtvistat område.

Konceptet förtjänar fortfarande sin betydelse. Det förklarar varför försäkringar är attraktiva: en dollar som förloras i en katastrof skadar mer än en dollar som vunnits i goda tider. Det ligger till grund för konsumentvalsteorin, där människor fördelar inkomster för att maximera den totala nyttan inom en budget. Och det klargör varför vatten, som är livsnödvändigt, kostar mindre än diamanter, vilket inte är det. Knapphet och marginalnytta, inte bara användbarhet, sätter priserna.

Nyttokoncept

• Total nytta: övergripande tillfredsställelse från konsumtion
• Marginalnytta: tillfredsställelse från ytterligare en enhet
• Avtagande marginalnytta: varje extra enhet tillfredsställer mindre
• Ordinalnytta: rangordning utan mätning