En recession är dålig. En depression är värre. Ekonomer använder termen för en långvarig, allvarlig nedgång som präglas av massarbetslöshet, utbredda företagsmisslyckanden och kollapsande produktion. Det finns ingen exakt tröskel, men den stora depressionen på 1930-talet är standarden. Arbetslösheten i USA nådde cirka 25 procent. Banker gick omkull i tusental. Världshandeln krympte med två tredjedelar.

Depressioner är sällsynta eftersom beslutsfattare har lärt sig en del. Centralbanker agerar nu snabbare för att sänka räntorna och injicera likviditet. Insättningsgarantier förhindrar att bankrusningar ökar. Regeringar spenderar kontracykliskt och lånar för att dämpa fallet. Dessa verktyg fungerar inte alltid perfekt, men de har hittills förhindrat ytterligare en kollaps i 1930-talsstil.

Det betyder inte att depressioner inte kan uppstå igen. Krisen 2008 var nära förestående. Endast massiva interventioner från centralbanker och regeringar hindrade den från att bli en ny stor depression. Erfarenheterna lämnade djupa ärr: långsam tillväxt, hög skuldsättning och politiska motreaktioner som fortfarande pågår.

Depressionens kännetecken

• Arbetslöshet över 20 procent
• Kraftigt, ihållande fall av BNP
• Deflation eller mycket låg inflation
• Masskonkurser och utmätningar
• Fryst kredit och bankkonkurser