En livsmiljö är den naturliga miljö där en viss organism lever. Den ger den mat, det vatten, det skydd och det utrymme som en organism behöver för att överleva och fortplanta sig. En livsmiljö kan vara stor, som en skog, eller liten, som insidan av en ruttnande stock. Gränserna definieras av organismen. En salamanders livsmiljö är det fuktiga lövskräpet och bäckarna på en skogsmark. En höks livsmiljö är den öppna himlen och de höga träden den häckar i. Samma skog fungerar som livsmiljö för tusentals arter, som var och en använder en annan del av den.

Habitatförlust är den främsta orsaken till arters minskning världen över. När skogar avverkas, våtmarker dräneras eller gräsmarker omvandlas till jordbruksmark försvinner de arter som är beroende av dessa livsmiljöer. Fragmentering förvärrar saken. En skogsplätt omgiven av vägar och åkrar kan vara för liten för att stödja vidsträckta djur som björnar eller pumor. Kanterna blir varmare, torrare och mer utsatta för rovdjur. Sammankoppling är viktig. Viltlivskorridorer som länkar samman fläckar av livsmiljöer gör det möjligt för djur att röra sig, hitta partners och anpassa sig till förändrade förhållanden.

Vad en livsmiljö erbjuder

• Mat och vatten.
• Skydd och häckningsplatser.
• Utrymme för att röra sig och migrera.
• Förhållanden för avel och uppfödning av ungar.

Att skydda livsmiljöer handlar inte bara om att avsätta mark. Det handlar om att hålla den marken frisk, sammankopplad och tillräckligt stor för att stödja de arter som är beroende av den.