Tidiga iPhone-appar hade lädersömmar, gröna filtbord och bokhyllor i trä. Den stilen är skeuomorfism: att designa digitala gränssnitt för att efterlikna verkliga objekt och texturer. Ordet kommer från grekiskans skeuos, som betyder kärl eller verktyg. En skeuomorf är ett dekorativt element som påminner om det ursprungliga materialet även när det inte längre behövs. Slutarljudet på en telefonkamera är en skeuomorf. Detsamma gäller en digital kalender med spiralbindning.

Skeuomorfism dominerade tidig digital design eftersom den hjälpte användare att förstå nya verktyg analogt. En anteckningsbok-app såg ut som en anteckningsbok. En miniräknare såg ut som en miniräknare. Allt eftersom användarna blev bekväma med pekskärmar bleknade stilen. Apples redesign av iOS 7 från 2013 drev mot platt design med minimal textur. Idag överlever skeuomorfism på utvalda platser: spelgränssnitt, barnappar och nostalgiska produkter.

Där det fortfarande fungerar

• Spel som behöver uppslukande fysiska metaforer.
• Appar för små barn eller förstagångsanvändare.
• Nostalgiska eller retroinspirerade produkter.
• Ljud- och haptiska signaler som refererar till fysiska objekt.

Skeuomorfism är inte fel. Det är ett verktyg. Använd på rätt sätt minskar det inlärningskurvan. Använd på dåligt sätt belamrar det skärmen med texturer som inte längre tjänar ett syfte.