Konstverk tenderar att grupperas i igenkännbara typer. En genre är en kategori som definieras av gemensamma konventioner om form, stil eller ämne. Kriminalromaner handlar om ett brott och en utredning; sonetter följer ett fast rimschema och en längd; västernfilmer involverar vanligtvis en gränsmiljö och en konflikt mellan ordning och laglöshet. Läsare och tittare använder genreförväntningar för att orientera sig och för att bedöma hur ett visst verk uppfyller eller undergräver dessa förväntningar.

Genrer utvecklas. Nya kombinationer dyker upp, gamla bleknar och hybridformer suddar ut gränserna. Ett enda verk kan tillhöra mer än en genre samtidigt. Marknadsföringskategorier förenklar ofta landskapet, men de underliggande konventionerna förblir användbara för både skapare och publik. Författare som förstår genren de arbetar i kan medvetet bestämma när de ska möta förväntningarna och när de ska överraska.

Att studera genrer avslöjar de outtalade kontrakten mellan skapare och konsumenter av konst. Dessa kontrakt är inte stela lagar; de är mönster som har visat sig effektiva för att organisera upplevelser och skapa mening. Att känna igen dem fördjupar både njutningen av förtrogenhet och effekten av innovation.