En karaktär går över ett trägolv. Fotstegen är inte de som spelats in på inspelningsplatsen. De är Foley. Foley är en reproduktion av vardagliga ljud som lagts till i postproduktionen. Den är uppkallad efter Jack Foley, en ljudredigerare på Universal Studios som utvecklade tekniken på 1920-talet. Ljuden inkluderar fotsteg, prasslande tyg, dörrar som öppnas, klirrande glas och slag som landar. De är inspelade i en studio, synkroniserat med bilden, av en Foley-artist.

Foley är nödvändigt eftersom ljuden som spelas in på inspelningsplatsen ofta är oanvändbara. Bommikrofonen fångar upp dialog, inte fotsteg. Scenografin är bullrig. Skådespelarens skor är fel för karaktären. Regissören vill ha ett specifikt ljud som inte existerar i verkligheten. Foley ersätter de saknade ljuden och förstärker de befintliga. Det ger textur, realism och känslomässig effekt.

Foley-konstnärer arbetar i en specialutrustad studio, kallad en Foley-scen. De tittar på bilden och framför ljuden i realtid. De använder en mängd olika rekvisita: skor, tyg, glas, dörrar och grus. De kan gå på olika ytor för att matcha karaktärens steg. De kan krossa en kål för att simulera ett slag. De kan knäcka en morot för att simulera ett benbrott. Arbetet är kreativt och fysiskt. Det kräver timing, fantasi och ett gott gehör.

Foley är ett av de mest osynliga hantverken inom film. När det fungerar märker publiken det inte. De tror bara på världen. När det misslyckas känns filmen ihålig. Foley är ljudet av verkligheten i en konstruerad värld.