Karaktärer talar med varandra, och läsaren lyssnar. Dialog är den skriftliga representationen av samtal i en berättelse, pjäs eller filmmanus. Bra dialog för handlingen framåt, avslöjar karaktärer och skapar illusionen av naturligt tal utan att återge varje tvekan och utfyllnadsord från verkligt tal.

Dramatiker och romanförfattare utvecklar ett öra för rytmerna hos olika talare. Ett barns meningar skiljer sig från en vuxens; en formell karaktärs diktion skiljer sig från en vardaglig. Attribution-taggar ("sa hon", "mumlade han") och actiontakter hjälper läsaren att hålla koll på vem som talar och vad som händer mer. Överdrivna förklaringar eller raka uttalanden kan få dialog att kännas artificiell.

I drama bär dialogen nästan hela bördan av berättandet. I prosa varvas den med berättande och beskrivningar. Hur som helst är det i de talade utbytena relationer prövas, hemligheter uppstår och konflikter eskalerar. När dialog fungerar känner läsarna att de är närvarande i rummet med karaktärerna, lyssnar snarare än blir tillsagda.