1973 animerade en dator en hand i Westworld. 1993 animerade den dinosaurier i Jurassic Park. 1995 animerade den en hel långfilm i Toy Story. Datorgenererade bilder, eller CGI, har förvandlat filmvärlden. Den skapar bilder helt med programvara, från karaktärer till miljöer till effekter som skulle vara omöjliga, farliga eller dyra att filma i praktiken. Den används nu i nästan varje film, ofta på sätt som publiken aldrig märker.

CGI täcker ett brett spektrum. Det skapar fotorealistiska varelser, som dinosaurierna i Jurassic Park eller Na'vi i Avatar. Det skapar digitala miljöer, som städerna i Blade Runner 2049. Det skapar effekter, som explosioner, eld och vatten. Det tar bort oönskade föremål, som kablar, riggar och moderna byggnader i tidstypiska filmer. Det åldrar skådespelare, återupplivar döda och skapar digitala dubbelgångare för stunts. Det är ett verktyg med oändliga möjligheter och oändliga kostnader.

CGI är inte en ersättning för berättande. En film med fantastiska effekter men ett svagt manus misslyckas ändå. Den bästa CGI:n tjänar berättelsen. Den skapar en värld som känns tillräckligt verklig för att man ska tro på den. Den försvinner in i filmen. När den inte gör det blir den en distraktion. Den kusliga dalen, där en digital människa ser nästan ut men inte riktigt verklig, är en ständig utmaning. Tekniken fortsätter att förbättras. Bedömningsförmågan kring när den ska användas gör det inte.